Förlagssystemet (eller förläggarverksamhet som det också kallades) var en ordning som fick vävnadsindustrin i Sverige och England att blomstra. Den så kallade förläggaren (vanligast ett handelshus) försåg hemarbetande arbetare med den utrustning och råvaror som behövdes, och samlade sedan in produkterna och sålde dem. I vissa fall gavs krediter, alltså lån, ut till de hemarbetande för att de skulle kunna köpa in det material som krävdes för att producera varan.
Det var så här delar av produktionen av varor gick till innan fabrikerna började byggas. Arbetsgivaren hyrde ut verktygen och materialet till en arbetare som sedan stod för själva produktionen. Tro det eller ej, men i utvecklingen av den svenska arbetsmarknaden finns likheter med förlagssystemet för 200 år sedan.
I veckans nummer av Flamman avslöjas de vidriga villkor som taxiförarna som kör färdtjänst arbetar under. I Malmö, som anses ha landets mest överetablerade taximarknad, blir det vanligare och vanligare att taxiföretagen, för att minska sina egna kostnader, lägger över en del omkostnader på förarna. Det kan handla om såväl broavgiften vid körningar till Köpenhamn som den kostnad som tas ut för att hantera kreditkortsbetalda körningar. I förra veckans nummer rapporterade Flamman om hur förare drabbas av olagliga löneavdrag genom att viten för begångna fel dras på deras löner. För att inte tala om förekomsten av den numera olagliga taxi-tjänsten Uber Pop, där föraren står för kostnader och risker, medan företaget tar höga procent av intäkterna.
Men även i andra branscher blir liknande fenomen mer och mer vanliga. Anställningsformer som ”egenanställningar” till exempel, där du blir anställd av ett företag som hanterar din löneadministration medan du själv hanterar relationerna till köparen. Eller om du är F-skattare som blir anlitad av städentreprenörer högre upp i kedjan, men som skriver ett underleverantörs-avtal med dig. Du står för städredskapen, arbetsgivaransvaret över dig själv och får uselt betalt. I åkeribranschen är F-skattare också vanligt förekommande.
Nu när sommaren snart är slut kan vi dessutom summera ännu fler rapporter och erfarenheter från fackets kampanjarbete för att skydda landets unga sommarjobbare. Vi har hört om ungdomar som anställs utan anställningsavtal. Om andra som inte fick jobb – och därmed inget betalt – de dagar det förväntades regna.
Det behövs en diskussion om hur alla som är fast i denna befintliga undantagsflora kan stärka sina positioner
Det pågår på många fronter nu; uppluckringen av den traditionella relationen arbetsgivare-arbetstagare. De så kallade entreprenörerna, som i debatten alltid hyllas för sin kreativitet och risktagande, flyttar över ansvar och risk till maktlösa underlydande. Det fackliga motståndet mot den här utvecklingen är inte svår att förstå. Den fackliga juridiska verktygslådan är utmejslad för att användas när arbetet utförs inom en anställning. I andra situationer är verktygslådan oanvändbar. Den befintliga lagstiftningen måste skärpas för att komma till rätta med maktojämlikheten. Här är grundprincipen enkel: den som ska ha makt ska också tvingas ta ansvar. Trösklarna mot alla dessa undantagsformer måste höjas, liksom kraven på arbetsgivare. Vem som bär ansvaret i underentreprenörskedjor behöver tydliggöras.
Men det behövs också en diskussion om hur alla som är fast i denna befintliga undantagsflora kan stärka sina positioner. Många småföretagare biter ihop inför storföretagens krav och försöker ändå få ihop kalkylen genom att pressa ur marginalerna av någon nedanför. Någonstans på vägen uppkommer skattefusk, lönedribbel och arbetsmiljö-elände.
Istället borde man sparka uppåt.
Utvecklingen visar hur kapitalisterna egentligen är allt mindre nödvändiga för själva verksamheten. De vill ju inte ens äga produktionsmedlen, bara ha makten över resultatet och vinsten.
Underentreprenörer i alla former, förena er.
