I tisdags presenterade statsminister Stefan Löfven sin regeringsförklaring och sin nya gymnasie- och kunskapslyftsminister i Skolverkets generaldirektör Anna Ekström. Vi fick höra att det går bra för Sverige, men att Sverige samtidigt slits isär. Det är bra att regeringen har förstått att man inte kan skönmåla utvecklingen, när det bara är ett fåtal som får det bättre. Sverige ska hålla ihop, menade statsministern, men varför gör man då inte mer?
De närmaste två åren måste regeringen i alla fall försöka att bryta sitt eget dödläge. Det finns gott om saker att ta tag i och gott om konflikter att söka med Alliansen och Sverigedemokraterna. I veckan rapporterades det om hur bristen på järnvägsunderhåll gör att järnvägen rent faktiskt spricker. Lärarförbundet släppte i veckan (13/9, 2016) en rapport om att ojämlikheten i skolan ökar allt mer – mellan stad och land och mellan de välbeställda och arbetarklassens barn. Högern fortsätter kämpa för att arbetare ska ha lägre löner, men går i taket när regeringen höjer den statliga skatten för dem som tjänar över 38 000 kronor i månaden.
Under de två år som är kvar till valet så måste regeringen börja söka konflikt, snarare än blocköverskridande överenskommelser. En av frågorna som regeringen uppenbarligen bestämt sig för att ta konflikten kring är den om kollektivavtalskrav vid upphandlingar, något som Sverigedemokraterna i veckan satte stopp för genom att meddela att man tänker rösta med Alliansen när lagförslaget snart kommer upp på riksdagens bord.
Högern fortsätter kämpa för lägre löner till arbetare, men går i taket när regeringen höjer skatten för de som tjänar över 38 000 kronor i månaden.
En annan fråga är den om vinstuttaget från välfärden. Som vi beskrivit tidigare på den här ledarsidan, så är vinststoppet en av de verkligt systemförändrande reformer som skulle innebära mycket för förutsättningarna för att ha kvar, och kunna utveckla en välfärd med god kvalité som alla har rätt och tillgång till. Ytterligare en sån fråga är den om pensionerna. Opinionen bubblar i den här frågan och den gör det för fler än bara pensionärerna själva. Alla de barn och barnbarn som ser hur låga deras anhörigas pensioner är utgör en stor del av väljarkåren. Att reformera pensionerna är dyrt men absolut inte omöjligt.
Det är klart att det politiska läget är knöligt för regeringen. Men budgeten, rår man fortfarande över. Decemberöverenskommelsen må ha fallit, men så länge Vänsterpartiet stödjer regeringens budgetalternativ så är man större än Alliansen. Ytterligare satsningar som de som nämns ovan, kräver minst förmögenhetsskatt, högre kapitalskatt och fastighetsskatt. Frågor där opinionen också börjar bli överens med Vänsterparitet om behoven.
Om Sverige ska hålla ihop, som Löfven påstår, så måste regeringen arbeta för en ökad jämlikhet, för alla. Mer makt till dem som i dag står utan – och begränsa makten för dem som har den i överflöd.
Våga och vinn, Löfven.
